onsdag 9 augusti 2017

Mycket om att springa i backe, och lite om att fynda på rea!

I går gjorde jag nåt som jag periodvis gör väldigt ofta, eller åtminstone ganska regelbundet. Men nu var det länge sedan sist. Och så plötsligt fick jag ett infall och stack ut. Inte speciellt planerat utan mer på bara lust.
Och gjorde vadå kanske man kan undra. Jo, jag sprang backe. Precis så enkelt som det låter. Nån km uppvärmning bort till backen, upp och ner för nämnda backe några gånger, nån km tillbaka och så är det klart. I all enkelhet, och i all hemsk jobbighet, är det här ett pass jag tycker riktigt mycket om och som sagt tidigare kört regelbundet och mer strukturerat. Vad är då poängen och lärdomarna med backlöpning enligt mig? Jo, ungefär detta:

* Välj om möjligt backe efter vad du vill träna. En kortare brantare backe ger mer för benstyrkan och en flackare lång backe är bättre för uthållighet och kondition.

* I en väldigt brant backe är det svårt att hålla ett bra löpsteg, så tvekar du på vilken som är lämplig så välj hellre den flackare.

* Sträck på kroppen, lyft bröstet och höj blicken. Sjunk inte ihop utan ta sikte mot backens topp, kroppen ska sträva uppåt, i färdriktningen. 

* Arbeta aktivt med armarna, "förstärk" farten/kraften med hjälp av armarna. 

* Om man springer i ett tätbebyggt område så får man inte vara rädd för att bli uttittad. Folk tycker man är rätt skum när man kommer uppför samma backe för sjätte gången.

* Vill man ge riktigt dåligt samvete så förlägger man sitt pass vid 18-tiden en lördag. Lagom när folk har tänt grillen och hällt upp helgdrinken. 

* Det finns ju som bekant inga quick fixar vad gäller träning, men backintervaller är nog det närmaste man kan komma tror jag. Hög puls och maximal ansträgning på kort tid. Tidseffektivt helt enkelt!

* Eftersom pulsen hur man än gör når obehagliga höjder och nära-döden-upplevelsen infinner sig tämligen omgående behöver man inte oroa sig för om man tar i tillräckligt. Ganska skönt att släppa det faktiskt.

* Man blir rätt sliten, så lägg helst inte ett tungt benpass på gymmet dagen före eller efter. 

Min favvobacke är lång, uppemot 600 m. Första delen är något brantare än sista, men genomsnittet blir lagom brukar jag tänka. När jag för några år sedan tränade lite mer seriöst för olika långlopp brukade jag springa uppemot 10 gånger upp och ner. Igår orkade jag 5... Vanligtvis brukar jag köra 6-8 varv innan jag kroknar. 

Jag brukar köra backpasset när jag paradoxalt nog känner mig lite lat och egentligen inte orkar träna. Då känns det lättare att ge sig iväg till backen runt hörnet än att ge sig iväg på nån distansrunda kanske en mil hemifrån. Här saknas all logik hör jag ju själv. Distanspassen kan utan problem utföras i ett behagligt tempo, medan backen aldrig någonsin kan liknas vid något behagligt. Men psykologiskt känns det lättare att vara nära hemma. Lättlurad är vad jag är! 

Blir ni sugna så testa gärna, det är faktiskt kul! Låt mig gärna veta hur det gick, om det blev ett favoritpass eller inte. Eller ni som redan är inbitna backlöpare, varför gillar ni det? 

Apropå ingenting så var jag på slutspurten av Stadium rean idag. Bara slank in och hittade ett par Skins kompressionstights på typ halva halva reapriset. 200 kr betalade jag mot tidigare 1249, det tycker jag var ett synnerligen bra fynd. Gissa om jag känner mig nöjd!?!

Toksnygga. Och billiga!



lördag 5 augusti 2017

Vilken fredag, oj oj oj!

Den här dagen började väldigt bra. Sen fortsatte den bra. Sen blev den ännu bättre. Sen ridå! Och nu är det bra igen. Allt brukar bli bra till slut ju.

Dagen började tidigt med att jag och mannen gick ner till sjön och simmade runt 1000 m. Spegelblank sjö, blå himmel och alldeles stilla. Helt fantastiskt skön start på dagen. När vi kom hem sov barnen fortfarande och vi åt frukost ihop. 

Samma sjö, fast tidigt i våras.

Därefter åkte vi ut till Barkarby för det årliga besöket på outleten. Mannen ville köpa lite kläder och jag hade också några saker jag ville kolla på. Barnen konstaterade redan innan att det ändå inte finns nåt för dem där, så alltså skulle det här bli en stund helt i onödan. För dem alltså. När kan man förresten räkna med att barn följer med utan att knorra, bara för att göra sina föräldrar glada?? Det blev ett bra besök i alla fall. Mannen hittade massor fina saker, ena dottern hittade mot alla odds ett par byxor, den andra hittade en supercool jeansklänning och jag hittade....INGENTING!!! Inte för att jag hade många ärenden men nåt borde jag väl ändå kunnat hitta?!? 

Efter lite lunch åkte vi hem. Jag och mannen skulle ut i skogen och springa, det hade vi längtat efter. Vi klädde snabbt om och drog iväg. Parkerade bilen längst in där industriområdet slutar och skogen tar vid. Vi sprang genom naturreservaten, genom skogen, kom fram vid Ågesta friluftsgård, in mot skogen igen, bort mot Vidjahållet och till slut tillbaka vid start igen. Det här spåret är så roligt! Lagom tekniskt och lagom kuperat. Det går huvudsakligen genom skogen, ibland tät skog och ibland lite glesare, så varierat och bara så kul! Trötta men glada kom vi tillbaka till bilen för att åka hem och fredagsmysa. Och då. Ridå!! 

Bilen hade fått punka. Inte ett luft i ena framdäcket! Och här står vi längst ut i ett industriområde, tidigt en fredagkväll med en skruv rätt in i däcket. Inte riktigt så vi ville börja helgen. Tack och lov eller vad man säger, var däcket inte söndertrasat, utan gick att laga tillfälligt med lagningskitet som finns istället för reservhjul. Och tack och lov igen, jag var inte ensam ute i industriområdet. Hur hade jag i så fall löst detta? Mycket tveksamt om jag hade haft nerver att ta fram instruktionsboken och börja laga. Och ännu mera tveksamt att nån som kunnat hjälpa mig hade kommit förbi förrän typ på måndag. Där hade jag kunnat få vara över helgen. Huga, hemska tanke! Fast jag hade nog lämnat bilen och sprungit ifrån den. Det hade jag nog. Men nu var jag inte ensam så allt löste sig. 

Däckelende!!

Och nu sitter jag här i soffan och tittar på friidrotts VM. Trött i axlarna efter veckans simpass och trött i benen efter löpningen. Men, jag har i alla fall alla pengar kvar! Det kanske fanns nån mening med att det inte blev nån shopping för mig idag. Nu kan jag ju shoppa ett nytt däck istället!!


måndag 31 juli 2017

Nu slår vi distansrekord!

Att slå sina distansrekord är bra häftigt! Att cykla längre än man nånsin gjort tidigare, eller att springa längre än man trodde man kunde. Men nåt som är kanske nästan ännu roligare är att få vara med och bidra till att någon annan gör det. Och förra veckan fick jag vara med om det två gånger. TVÅ gånger, fattar ni?!

Tillfälle nr 1: Jag brukar nångång ibland när andan faller på ta cykeln genom Södertörn ner mot Nynäshamn. Beroende på vilken väg man tar blir det mellan 5 och 7 mil. Min kompis som nyligen köpt en ny superfin cykel med blommig ringklocka var lite sugen på att testa den lite ordentligt, varpå jag var snabb att föreslå att vi kunde cykla till Nynäs. Hon var lite osäker eftersom det från början är ganska långt, och jag dessutom tyckte vi skulle ta den långa vägen som är absolut finast. Men hon är en tuffing, bangar inte för att försöka, även om hennes längsta tidigare var nånstans runt 3 mil. Så vi körde iväg, med matsäck, mellanmål och extrakläder ifall det skulle bli regn. Men det blev inget regn utan vi malde på, km efter km.

Dramatisk himmel över Södertörn
Och vi kom fram!! Körde lite fel i Ösmo och så lite fel i Nynäshamn också för säkerhets skull, så när vi stannade cyklarna vid tåget för att ta en kaffe hade vi hojat över 72 km. Kompisen var jättenöjd och det var jag också. Så bra jobbat att cykla så långt! Och så himla kul att jag kunde vara med och bidra till veckans första rekord.



Tillfälle nr 2: Nästa kompis brukar jag träna lite allt möjligt ihop med och hon bangar inte heller för så värst mycket. Hon är råstark och skulle kunna slå ner mig alla dagar i veckan. Eller spöa mig i vad som helst faktiskt. Marklyft, knäböj eller bänkpress spelar nog ingen roll. Jag lovar, hon är grym! Men löpning är hon ganska ny på, så där är jag (än så länge!) lite starkare. Vi hade sprungit lite ihop tidigare, och sett att det fanns ett milspår i skogen. Det var jag lite sugen på, och dessutom tyckte jag det kunde vara en passande utmaning för kompisen. He he... 

Och hon hängde på, det visste jag att hon skulle göra. Efter tre km tyckte hon att det var lite jobbigt, att benen kändes som typ stockar. Hon hade kört ben på gymmet dagen innan... Då påminde jag henne om att det var ca 7 km kvar, och då kom pannbenet fram. Nästa gång det var jobbigt sa jag att hon nog inte skulle klara att springa 10 km. Då brann det till ordentligt vill jag lova, då kom tävlingsskallen fram på riktigt, och hornen började växa. Och såklart klarade hon hela sträckan, knappa 10 km klockade vi in på. Hon var supernöjd och jag var nästan ännu nöjdare.

Härliga skogar att springa i.
Dessutom är jag rätt nöjd med att jag har några kompisar kvar överhuvudtaget. Så som jag utsätter dom menar jag. Nu måste jag bara tänka ut nästa offer. Om det inte är nån som anmäler sig frivilligt såklart:-)


måndag 24 juli 2017

Grövelsjön - I backspegeln

Jaha, då har vi varit hemma någon dag, hunnit tvätta, fixa lite i trädgården och hunnit smälta upplevelsen lite från årets sommarfjällresa. Såhär med någon dags perspektiv känns det rätt ok även om veckan faktiskt inte var speciellt lyckad. Att det inte var så lyckat beror inte på något sätt på resmålet, Grövelsjön var lika härligt som alltid, vi har varit där många gånger nu. Men, som jag skrev i mitt förra inlägg så var stora dottern sjuk typ hela veckan. Det blev alltså ganska långt från hur vi hade tänkt oss det hela... Men men, nu ska jag inta fastna i sjukdomsträsket, har varit tillräckligt ledsen för det redan, utan nu väljer jag att skriva om det som var bra under veckan. Och det var faktiskt väldigt mycket!!

Veckans längsta vandring gjorde jag ihop med unga dottern. Vi tog bilen till Storsätern och gick därifrån först genom skogen innan vi kom upp på kalfjället för att till sist komma till Silverfallet som var målet för dagen. Väl där missade vi nästan själva vattenfallet. Vattennivån var så låg, så det som brukar vara ett ordentligt fall var mer som en liten stråle. Ja, jag överdriver en aning men inte mycket... Ganska komiskt i alla fall att man nästan kan missa ett helt vattenfall. Därifrån var det sedan inte långt fram till renstängslet i gränsen mot Norge. Naturligtvis ville dottern ta en sväng över i grannlandet, när vi ändå var så nära. Hon kröp därför helt resolut under stängslet och så var vi i olika länder! 
Dagens vandring blev strax över 11 km och det var en rejält trött men mycket nöjd 9-åring jag hade med mig hem.




En av målen med resan var också att springa en del i fjällen, något som de senaste åren nästan har blivit ett måste på sommaren. Finns liksom inget som slår fjällöpning. Det är nåt speciellt, med vidderna, nåt speciellt med den orörda naturen och den stora ödsligheten. Kanske för att det är så annorlunda mot den natur jag är van vid hemifrån? I Småland finns inga fjäll, där är också fint, underbara skogar, bäckar, gärdsgårdar och stenmurar. Men absolut inga fjäll. 
Tre ordentliga löppass blev det under veckan och många höjdmeter in på kontot. Löpningen blev helt klart något av veckans höjdpunkt!


Mot slutet av veckan var stora dottern så pass pigg så hon orkade sig ut lite. Inga långvandringar, långt därifrån. Men ändå ut i luften, få insupa lite av miljön, fjällen och naturen. Vi tog ett par kortare turer och passade även på att fiska lite. Fångsten blev dessvärre tämligen obefintlig, så istället för nyfångad fisk fick det bli pannkakor till lunch. Inte så illa det heller, allt smakar underbart när det tillagas ute.


Ska jag summera veckan var det ändå en bra upplevelse, vi fick mycket tid tillsammans, vi spelade mycket spel, vi pratade och jag stickade. Jag fick även träffa min kusin som också befann sig i krokarna just då. Jag fick mycket tid med barnen, var för sig, och jag fick springa i fjällen med mannen. Nu har vi två semesterveckor till, alla är friska, och vi har flera roliga utflykter som väntar. Det blir aldrig som man tänkt sig, men det kan bli ganska bra ändå. 

Hoppas ni har en skön sommar!



söndag 16 juli 2017

En annorlunda fjällsemester....

Tja, vad ska man säga?! Familjen befinner sig på fjällsemester, något vi alla har längtat efter väldigt länge. Vi har packat trangiakök, vandringskläder, frystorkad mat, löparkläder och allt annat som behövs. Sen, av nån anledning kände jag att jag nog borde ha en stickning med mig. Kanske inte det man brukar ta med på fjällsemester, men ändå...

Och såklart, är det nåt i packningen jag kommer ha nytta av den här veckan så är det nog just stickningen. Själv är jag fortfarande inte helt frisk efter att ha haft feber och halsont under veckan som var, men räknar med att vara fit for fight till imorgon. Men så idag, första dagen i fjällen, vaknar såklart stora flickan med feber och halsont. Hon ligger fn nedbäddad i sängen och sover, jag sitter och stickar, medan resten av familjen är ute och vandrar. Just nu känner jag mig bara så trött. Ska det aldrig ta slut?!? Ni som följer min blogg vet vad vi har tampats med under våren, och även vilka semestrar vi haft tidigare... Det är länge sedan vi var ute på nåt utan brutna armar eller ben, influensa eller annat som gjort att halva familjen fått stanna hemma. Vi hade behövt lite medvind, lite möjlighet att samla krafter. Och stora flickan som har det så jobbigt ändå just nu, hon som längtat mest av alla efter att komma till fjällen, det enda hon ville göra på semestern. Hon om någon hade behövt att få koppla av och bara njuta. Och så är hon sjuk..... Gahhh!

Ush, vad gnälligt detta blev, känner jag. Måste ta mig samman och fatta att det inte alls är synd om mig. Jag sitter i en varm stuga, har godis i närheten, har min familj med mig och har bunkrat upp med jättefint garn som kommer räcka hela veckan. Sämre kan man verkligen ha det, måste bara ställa in mig lite på att det blir på ett annat sätt. Och har vi tur, blir hon frisk så att vi i alla fall kan ta lite kortare turer allihopa. 
Tills dess får jag glädja mig åt min stickning, lite löpning på egen hand och lite vandring med unga dottern. Ja ja...



söndag 9 juli 2017

Dagen efter dagen V - V som i Vansbrosimningen!

Jag sitter här och begrundar mina bedrifter på Vansbro simningen igår. En lång dag blev det, upp kl 4.30 för att ta bussen till Vansbro, hämta startkitet, kolla sportmässan lite, ta sig till start, byta om, simma, byta om igen, äta och så bussen tillbaka. Hemma kl 21.30. Idag är jag lite trött, inte för simningen för den var det minst jobbiga, utan mer för att det blev en väldigt lång dag och mycket bussresa.

Startbron

Simningen kändes förvånansvärt lätt. Eftersom det var första gången visste jag inte riktigt vad som väntade, men det kändes ändå liksom lättare än jag trott. Mindre strömt, mindre kallt, mindre långt. Helt enkelt var det bara lättare. Sen det klart, jag tog det ju lugnt, visste inte riktigt hur det skulle kännas framöver. Så jag väntade hela tiden på att det skulle bli tokjobbigt och att jag skulle behöva de där extra krafterna. Men det kom aldrig. Ska jag simma nån mer gång ska jag trycka på lite mer, satsa lite hårdare och kapa lite tid. Fast å andra sidan, vad spelar det för roll, jag är ingen simmare utan gör detta bara för kul. Och det var roligt. Roligt att ha gjort det, och roligt att göra det ihop med min kompis Sara, och roligt att träffa en massa andra glada simmare i och utanför vattnet. 

Jag och Sara precis innan start

Jag summerar upplevelsen med några reflektioner och några lärdomar till en ev nästa gång:

* Det var inte så trångt som jag hört att det skulle vara. Visst, man stötte till varandra ibland, men inget farligt och inget blodvite uppstod. Alla får plats. Det är en älv.

* Det är vettigt att simma bakom någon, åka lite snålskjuts ibland. Ibland känner man att nån simmar bakom en själv, man hjälps åt.

* Ha inte för mycket packning med, plastpåsarna man får är inte så stora.

* Det är inget vidare publiklopp, antar jag. Man simmar ofta långt ifrån kanten och det enda man ser är små guppande badmössor. Borde vara nästan omöjligt att följa någon.

* Är det kallare i vattnet är det nog vettigt att smörja i händer och fötter med ullfett. Igår var det inte kallt och det räckte gott med vaselin.

* Ha gärna ett par gamla sockor på fötterna som du tar av och slänger precis före start. Vägen från klädinlämningen till start var full med vassa, elaka, småstenar.

* Det vore bättre om man kunde simma. Alltså på riktigt och inte bara tantsim även om typ 90% runt mig tog sig fram just så. Men det vore nog roligare om man kunde glida, crawlandes genom vattnet.

Fast det var roligt ändå!






fredag 7 juli 2017

Dagen före dagen V - V som i Vansbrosimningen!

Jag har just nu lite svårt att fokusera. Håller på att packa en enda liten väska för att ta mig tur och retur Vansbro i morgon för att för första gången simma Vansbrosimmet. Det kryper lite nervöst i kroppen på mig, så där som det alltid gör innan ett lopp.
Jag går till packningen, lägger fram en sak, tar en sväng ut i köket för att kolla läget lite, tillbaka och lägger fram nåt ytterligare, ut på verandan och kolla vädret och sådär håller jag på. Det som kunde ha tagit typ 15 min har jag hållt på med i en timme, och jag är bara halvfärdig. Och nu satt jag mig visst och skrev också, mitt i allt. 
Det är nog inte (bara) själva simningen som snurrar i mitt huvud, utan praktiska sker av alla slag. Var ska jag lägga mina grejer, kommer jag att frysa om fötterna, finns det nån speciell inlämningsplats för värdesaker typ mobiltelefon, hur ser det ut där bussen stannar och you namn it. Det finns mycket att fundera på så här dagen före. 

Löplopp är jag van vid, där vet jag hur det brukar funka. Men det här känns annorlunda. Fast vad tusan egentligen, principen borde ju vara exakt den samma?!? Om man ska springa eller simma borde ju kvitta. Det praktiska runt om kring må ju vara ganska samma. Såhär håller jag på varje gång! Oroar mig lite, tar mig samman, plockar fram lite, oroar mig lite till. Och till slut, bestämmer jag mig för att nu får det vara klart. Nu blir det inte bättre även om jag oroar mig lite till eller packar fram en sak till. Till slut är det liksom klart. Färdigt. Antagligen är det här ett sätt att komma in i tävlingsmood, att tagga till och ladda upp. 

Hur brukar ni känna innan ett lopp? Vad gör ni för att förbereda er?

Nu får det vara klart, nu ska jag vila mig i form resten av dagen!

måndag 3 juli 2017

Nu är det en rolig tid - nästan hela tiden!

Nu händer det roliga saker hela tiden! Hinner nästan inte avsluta en kul grej innan nästa knackar på dörren.
Helgen tillbringade jag och mannen i Borgholm, ensamma utan barnen. Vi älskar våra barn, men ibland är det skönt, eller rentav livsavgörande att få vara lite ifred. Särskilt efter denna våren och vintern kändes det riktigt skönt att få checka ut och bara få vara. Dessvärre var inte vädret riktigt med oss, de hällregnade de två dygnen vi var där, så det blev en lite annorlunda Ölandsvistelse än vi tänkt oss. Men det gjorde inte så mycket, vi hittade på roliga grejer ändå och hann även med två ordentliga löprundor i regnet. Kändes riktigt bra att springa tillsammans, det blir inte så ofta när vi är hemma. Så skönt att springa när luften är full av syre. Båda rundorna gick riktigt snabbt, för att vara mig alltså, och jag kände kraften i benen igen. Det var länge sedan! 

Dyngsur men ruskigt nöjd!

Ser nu fram emot mina tre semesterveckor som garanterat kommer ägnas en hel del åt löpning. Och åt cykel och vandring och andra uteaktiviteter såklart!

Men först ut, redan till helgen -Vansbrosimningen!!
Det har jag aldrig gjort tidigare så det känns spännande och kul på alla sätt. Min kompis befinner sig redan i Dalarna och jag åker dit till helgen och möter upp. Har såklart inte simmat så mycket som jag borde innan, men vad tusan, hur svårt kan det vara!? Medströms i två km, då ska jag bara glida med och styra mig fram mellan andra tantsimmande simmare, ha ha. Sen motströms sista km, då får jag väl koppla in pannbenet och muskelkraften och allt möjligt annat och kämpa på kan jag tro. Men alltså, det borde ändå bara vara en km som är värd namnet!? Ni märker att jag försöker avdramatisera det hela lite hoppas jag...

Under veckan kommer jag som vanligt köra passen på gymmet, som tack och lov inte är alltför många nu när det är sommar, och så kommer jag köra ett par egna pass på utegymmet. Samt i bästa fall en orienteringstävling i morgon. I sämsta fall blir det inget orienterande för egen del, utan bara skuggandes en nioåring. Och det kanske egentligen vore det bästa, att spara på krafterna så mycket det går. Utfall att det första två km trots allt kräver lite mer än att bara glida med strömmen och styra lite?! Hm.....



Lite blandade Ölandsbilder....
Paradisverkstan i Färjestaden
Borgholms slott
På väg hem, då sken solen!!



tisdag 27 juni 2017

Nu får det vara slut på velandet!

Så. Beslutat. Avgjort. Anmält och inskickat. Till och med betalt!

Ibland är jag den mest veliga människa som finns. Tar allt på liv och död typ. Fast det bara, hmm, gäller en utbildning. Nu har jag iallafall gjort slag i saken, satt ner båda fötterna, och anmält mig till en massageterapeut utbildning med start i mitten på hösten. Ingen stor sak kan ju tyckas, men av någon anledning har jag tvekat, funderat, velat, bestämt mig, ändrat mig igen och så har jag hållt på sista tiden. Tills jag nu idag till slut tog det där sista beslutet och både anmälde mig och betalde kursavgiften. Innan jag skulle ångra mig igen. Just nu känns det riktigt jäkla bra faktiskt. Skönt att jag anmälde mig till slut!!

PT utbildningen var helt klart bland det roligaste jag har gjort i mitt liv. Och nu ska jag få gå en utbildning till, vidareutbilda mig inom hälsa och friskvård, och få ytterligare ett ben att stå på. Det tror jag kommer bli bra för mig. Jag ska gå även denna utbildning på Axelsons och bara det kommer bli jättekul, välrenommerad skola med lång tradition. 

Kommer bli lite som att komma hem igen!




söndag 25 juni 2017

Veckans höjdare

Ytterligare en vecka är till ända och som vanligt har den bjudit på både med- och motgångar. Just nu varken orkar eller vill jag tänka på det som har varit jobbigt, utan sitter och är lite glad för allt bra som hänt. Jag hade tänkt att hitta en höjdpunkt att skriva om, men jag verkar vara så lyckligt lottad att jag har så många höjdpunkter att jag inte kan välja. Så, håll till godo!

* Veckan inleddes med att sommarschemat började på ett av gymmen jag jobbar på. Sommarschemat betyder bl.a. uteträningspass för mig. På måndagen körde jag därför första CrossNaturepasset för säsongen. Eftersom det inte finns någon större tradition på detta gymmet för uteträning är det lite trögt. Folk vill gärna ha det de känner till och vet vad det är. Men jag ger mig inte! Jag älskar uteträning, och vill att så många som möjligt ska få chansen att ta sig ut och träna. Lämna gymmet en stund och uppleva hur mycket man kan göra ute, med sin egen kropp och det man har i omgivningen. Vi som gav oss ut hade en härlig kväll med mycket svett, skratt och kanske en del träningsvärk efteråt!



* Sista gången innan sommaren med min löpargrupp. Inte kul att det var sista gången, men kul att dessa gånger har varit så bra. Och så roligt att jag har fått möjligheten att föra in nåt löprelaterat i min verksamhet. Det hade jag länge önskat och så plötsligt kom chansen, och jag tog den. Det här kommer jag definitivt att spinna vidare på!



* Lite hemmapyssel med stora dottern. Midsommardagens förmiddag ägnade vi åt att göra div rawbars. Vi gjorde bl.a. några med ingefära som såklart blev min favorit. Är det bara ingefära i så är det i hamn på nåt vis, älskar allt som har med ingefära att göra. Undra om man kan bli ingefärsförgiftad? Den andra sorten vi gjorde innehöll torkade bär av olika slag, bl.a. blåbär, tranbär, russin och dadlar. Supergoda de också!



* Midsommardagens kväll. Tog en kort löprunda och hade unga dottern med på cykel. Så mysigt! Sen visade det sig att hon i smyg packat ner en handduk och våra badkläder också. Hon ville väl överraska sin mamma med uppfriskande kvällsbad kan jag tro. Vi avslutade alltså rundan vid badplatsen där vi bor. Härligt!



* Helgen avslutades med ett pass uteyoga med min kompis Carina. Fast egentligen är det bra tveksamt om yogan ens skulle få nämnas här bland höjdarna, för som uteyogapass var det tämligen uruselt. Lagom när vi kom dit började det regna och utepasset fick hållas inne. Ridå liksom. Men som skön avslutning på helgen och som mysig aktivitet med Carina var det jättebra, så jag är nöjd ändå!

Yogafröken Joanna

Nu hoppas jag bara att veckan som kommer också blir bra. Men den har goda förutsättningar känner jag, på fredag lämnar vi barnen hos moster och mormor för en liten egen minisemester. Utan barn. Det ni!