söndag 21 januari 2018

Ansiktsmassage säger jag bara....

Har precis kommit hem efter ytterligare ett utbildningstillfällen på massageutbildningen. Mycket repetition denna gång, mycket öva på grepp som inte riktigt satt och så lite töjningar på det.

Helgens höjdpunkt var dock inte longering av Gastrocnemius eller hans moster, utan ansiktsmassagen. Alltså, jag säger bara Ansiktsmassage! Oh milda makaroner, så skönt det var!! Helt överraskande, galet skönt, och dessutom helt oväntat att det skulle vara så skönt. Bara lätta strykningar över ansiktet. Några lätta tryck på några ställen, men i princip bara väldigt lätt beröring. Det dröjde inte länge förrän jag hörde tunga andhämtningar och tom några snarkningar runt omkring mig. Så himla avslappnande! Att det skulle vara skönt och behagligt trodde jag nog, men inte att det skulle vara så härligt. Vilken grej alltså. Det var inte väntat! 

Har nu testat att massera ansiktet på unga dottern och det funkade där också. Trodde nästan att hon somnat när jag hör nåt svagt "mamma.....kan vi....inte...åka och bowla....nån dag....." 

Tja, why not?

.


tisdag 16 januari 2018

Mot nya mål

När jag skrev min årskrönika för knappt en månad sedan antydde jag att jag hade något kul på gång. Nu är samtliga berörda informerade, jag har velat klart, och jag har skrivit under avtalet. Jag byter arbetsplats!!

Jag lämnar inom kort min största uppdragsgivare och går vidare, som PT och massör, till UFIT i Länna. Övriga uppdrag är oförändrade. Nu när allt är klart, och jag kan prata öppet om vad jag ska göra härnäst, känns det bara så skönt. Att veta saker som jag inte kan berätta om gillar jag inte riktigt!

Jag gjorde mitt sista spinningpass på gamla stället i söndags, men har några PT klienter kvar som jag kommer jobba färdigt med. Samtidigt installerar jag mig på nya gymmet och börjar bygga min verksamhet där.
På nya stället kommer jag syssla med personlig träning och även ge massagebehandlingar. Där finns (ännu) ingen gruppträning, även om jag håller på och snickrar på något åt det hållet. Kanske uteträning till våren, eller grupper i gymmet? Vi får se, möjligheterna finns!

Såklart är det med blandade känslor jag väljer att gå vidare. Jag går till något som ska bli jätteroligt och jättespännande. Jag går till en bra arbetsplats, trevliga kollegor och en genomtänkt verksamhet. Här finns naprapater, PT och massörer och man kan därmed erbjuda kunden en helhet inom träning, rehab och hälsa. Samtidigt lämnar jag alla härliga människor som gått på mina gruppträningspass, mina nuvarande PT klienter och alla medlemmar jag har fått lära känna. Det är dem jag kommer sakna, alla människor som har gjort min vardag!

Men var sak har sin tid, och nu börjar något nytt. Jag känner mig livrädd, glad, skitnervös och glad igen. Allt om vartannat. Men det är väl så det ska vara kan jag tro?!
Nu åker vi!!




måndag 8 januari 2018

Pyramider, yeah!

Ibland vill jag bryta av med en pulsthöjare mitt i ett pass, vill avsluta passet lite kraftfullt eller kanske får jag några minuter över att fylla ut med en PT klient eller ett gruppass. Egentligen oavsett vad, så är pyramider nåt som alltid funkar och som kan varieras i det oändliga. Man kan göra dem med varierade styrkeövningar, med ett speciellt tema eller med rena pulsövningar beroende på tillfälle. Jag kör även pyramider i spinningen och med löpargrupperna. 

Pyramidkonceptet är på intet sätt nytt och det är dessutom ganska vanligt. Och inte har jag hittat på det själv heller. Men, inte desto mindre bra för det. Ofta är de enkla grejerna de bästa, man måste inte krångla till allt, eller uppfinna nytt jämt. 

Så, för er som vill ha lite inspiration och lite tips följer här några av de pyramider som förekommer hos mig:

Squtspyramiden...
10 squatjump
20 squats med höga knän
30 overhead squats
40 sumo
50 vanliga knäböj, med eller utan viktskiva

...eller för core...
10 fällkniv med viktplatta
20 vindrutetorkare
30 V-ups (höger arm-vänster ben, vänster ben-höger arm)
40 sneda crunches (20 åt varje håll)
50 sit ups

...för att höja pulsen...
10 burpees
20 squat jumps
30 jumping jacks, låga
40 thrusters, med vikt skiva
50 step ups på hög stepbräda (viktskiva över huvudet för extra puls:-)

...allmän styrka...
10 mountain climber
20 sit ups
30 armhävningar
40 squats
50 ryggresningar

Eller varför inte en Kettlebell swing pyramid?
12 swingar, 12 sek vila
10 swingar, 10 sek vila
8 swingar, 8 sek vila
Osv....

Oftast kör jag enkla pyramider, men ibland klättrar jag ner på andra sidan med samma övningar som på vägen upp. Dvs 10-20-30-40-50-40-30-20-10, beroende på tid och vad jag vill få ut av passet. Är det för mycket att köra på hela 10-tal så kör jag på 5-tal istället, 5-10-15-20 osv. Har tom kört nån galen variant på 50-100-150 nångång vet jag. 

Ett tämligen enkelt upplägg, som kan varieras i det oändliga, precis sånt som jag gillar.  Enkelt och effektivt! 





onsdag 20 december 2017

Där satt den!

Efter en lång tids ökenvandring vad gäller träning och träningsresultat fick jag ett infall att jag skulle köra ett kettlebellpass som jag gett en av mina PT klienter ganska nyligen. Ett mycket enkelt pass, i meningen okomplicerat, alltså inte ojobbigt. Jag gjorde det mest för kul, för att se vad jag utsätter mina klienter för, inte för att jag hade någon större förhoppning om att det skulle bli så bra eller kännas så kul. Men plötsligt händer det, som man säger. Det kändes jättekul och för första gången på evigheters evigheter kände jag mig stark. Det var en mycket ovanlig, men väldigt välkommen känsla. Som en tidig julklapp. Så himla kul, det var jag verkligen värd tycker jag!

Med lite lätt hybris efter det relativt korta, men effektiva, kettlebellspasset fick jag för mig att jag skulle göra ett maxtest i sittande benpressen. Det var länge sedan jag körde den med någon typ av tung belastning så jag visste nästan inte ens vilken vikt jag skulle börja med. Men jäklar vad bra det gick, personbästa på 170 kg. Åsa starkast i världen liksom!! 170 kg är förvisso många som tar, men för mig, med min nuvarande status känns det som världsklass på riktigt. Vilken start på dagen!

Upprymd av mig själv messar jag en av mina bästa vänner för att dela lite glädje. Hon är superstark, alltså riktigt stark menar jag. Typ utomjordiskt stark. Hon tar 240, gaaah!!!! Så mycket kan jag inte ens se framför mig att jag någonsin skulle kunna ta, men 200 kanske?!? Nångång....kanske....
Nåja, 170 är jag mer än nöjd med, det var långt över förväntan, finns gott hopp om mig :-)


Nu vankas det stordåd!

Om någon vill köra mitt kettlebellspass kommer det här: 

Höftlyft
Bröstpress
Dips
Armhävning
Overhead squat
Axelpress
Kettlebell swing

Jag körde 4 varv, 10 reps av varje övning. Tar inte all världens tid, men ger en bra genomkörare av hela kroppen. Enkelt och jobbigt. Gillar!!




Ha en bra dag alla:-)

torsdag 14 december 2017

2017, en tidig årskrönika

Man brukar väl vänta till årets slut innan man skriver självaste summeringen men jag tror jag gör det redan nu. Om det händer nåt sensationellt de sista två veckorna ska jag med stor glädje skicka in ett tilläg. En rättelse.

2017 har varit ett av de värsta åren i mitt liv. Det går inte att se det på annat sätt. Men naturligtvis har det också funnits fantastiska ljuspunkter, fantastiska höjdpunkter och stora ögonblick. Ögonblick fyllda av lycka, framtid och glädje. De ögonblicken har gjort att året trots allt känns ganska okej vid en  tillbaka blick.

Ni som har hängt med ett tag, vet att det här var året när vår dotter drabbades av ätstörningar. Ett hemskt ätstörningsmonster som tog sig in och som påverkat hela vår tillvaro. Monstret intog en central och näst intill orobblig plats i hennes, och vårt, liv. Det här året har överskuggats av monstrets närvaro och påverkat allt vi gjort.

Året började emellertid bra. Vi hade några fantastiska skiddagar uppe i Järvsö. Där upplevde vi också den värsta kyla jag någonsin känt, -26 grader. Som att kliva ut i en annan värld. Luften stod liksom stilla, den hade väl helt enkelt frusit till is?! Märklig upplevelse för några som oss, som mest är vana vid sydsvenska gråslaskiga vintrar. Utan färg och utan det vackra ljuset som uppstår av kylan. Magiskt vackert!



Redan i februari var det dags för nästa resa, något vi sett fram emot väldigt länge. Nämligen vår resa till Sri Lanka. Vi har i många år prioriterat kortare resor, inom Sverige och inom Europa. Men barnen började bli nyfikna på hur det skulle vara att resa ännu längre bort. Till nån mer tropisk plats, med annorlunda kultur, annorlunda mat och annorlunda liv. I år valde vi alltså bort skidveckan och även några andra saker som vi brukar göra, till förmån för detta paradis. För det var det verkligen! Underbar värme, så god mat, vacker natur, härliga vänliga människor och så mycket att se och uppleva. I 16 dagar var vi borta och hann på den tiden ta oss runt, både längs med sydkusten och inåt landet. Vi badade, solade, paddlade, besökte buddhistiska tempel, kryddodlingar, ananasplantager och framför allt hade vi tid ihop. Tid att prata, skratta och koppla av. Barnen var överväldigade över alla intryck, för dem var det ju första gången de såg något så annorlunda. 


Men alla paradis har en orm. Det var under dessa veckor vi började först började förstå att allt inte stod rätt till med vår flicka. Att hon inte riktigt mådde bra. Att något var annorlunda. Det hela var dock ganska vagt såhär långt, och vi hade trots detta en fantastisk resa. En resa vi alltid kommer att komma ihåg som något av det härligaste vi gjort!






Det var när vi kom hem, tillbaka till vardagen, som livet tog en helt annan vändning. Det vi anat under resan, att vår flicka inte mådde bra, visade sig med all kraft. Hon hade svårt att äta, var väldigt ledsen och mådde riktigt, riktigt dåligt. Vi anade att vi hade med en ätstörning att göra, men kunde inte just då förstå hur mycket detta skulle påverka oss alla. Efter ett par akuta besök på sjukhuset blev hon dock inlagd och fick diagnosen Ätstörning. 

Resten av våren, och egentligen all tid därefter, har präglats av detta monster. Under våren gick hon först inte i skolan alls, men i slutet av terminen kunde hon gå ett par timmar, tre dagar i veckan. Allt i sällskap med oss föräldrar. Vi avbröt fritidsaktiviteter, var hemma från jobbet och anpassade hela vår tillvaro för att stötta henne i detta. Vi hade, och har fortfarande, bara ett enda fokus. Att hon blir frisk och att vår andra flicka också ska må så bra som möjligt i detta. Det andra är inte så viktigt!

Under våren började jag fundera lite smått på att jag ville komplettera min PT verksamhet med någonting mer. Jag funderade på kost och jag funderade på massage. Jag våndades, velade, tvekade och oroade mig. Skulle jag orka, och var detta rätt tid? Men till slut valde jag ändå att anmäla mig till Massageterapeutbildningen som börjar i oktober på Axelsons. Jag vet ju sedan PT utbildningen hur mycket positiv energi jag får av utbildningstillfällena, så detta kanske är precis rätt tid!?

Vi längtade efter sommar och sommarlov och till slut kom så äntligen sommaren. Stora dotterns önskan inför vår gemensamma semester var att få fjällvandra. Att komma till fjällen är viktigt för henne och vi hade redan i våras lovat att om hon bara orkar så ska vi åka. Vi hyrde en stuga i Grövelsjön så att vi skulle kunna göra kortare dagsetapper för att det inte skulle bli för jobbigt. Det här skulle bli riktigt bra! 



Men, så samma dag vi åkte så vaknar hon med feber. Vi tillbringar alltså vår fjällvecka, som hon längtat så efter, inne i stugan med henne. Vi turades om att vara ute med unga dottern, medan den andre var hemma och myste i stugan. I slutet av veckan kunde vi komma ut på lite kortare utflykter allihopa vilket var jätteskönt, men inte blev den efterlängtade fjällveckan riktigt vad vi hade sett fram emot!




Sommaren gick och vi badade mycket. Vi har nära till sjön och kan passa på när solen visar sig. En fantastisk tillgång en sommar som denna, när solen inte är framme så länge åt gången. Och på tal om bada så simmade jag ju Vansbrosimningen också. Jag åkte upp på morgonen, mötte upp min kompis Sara, simmade och tog bussen hem. Och konstaterade att Vansbro simningen inte är så jobbig eller att strömmarna var så starka som jag hade mental beredskap för. Kul att ha testat i alla fall!!




I mitten av augusti var det så dags för min och Katjas resa till Norrland, till Må-bra dagarna i Vouggatjålme.  Som jag hade längtat efter detta och som jag sett fram emot denna resa! Att få vara i stillhet, släppa alla krav, vara i naturen och bara samla kraft. Och vilken resa det blev, så fantastiskt! Under hela hösten har jag tänkt tillbaka på dessa dagar, alltid med värme och alltid med ett leende, de betydde så mycket och gav så mycket. Jag är så tacksam över att jag fick vara med om detta. 



När jag kom hem från Norrland var det dags för barnen att börja skolan igen. Stora dottern skulle börja på full tid, med sällskap av förälder. Hon skulle dessutom äta i skolmatsalen för första gången på nästan ett halvår, vilket kändes som en väldigt stor utmaning. De första veckorna var vi med henne, men därefter tyckte hon att hon kunde klara sig själv. Skolstarten gick alltså mycket bättre än vi någonsin vågat hoppas på och under hela hösten har hon gått i skolan på full tid. Det har varit jobbigt för henne, hon har varit väldigt trött och stundtals väldigt ledsen, men hon har kämpat på med läxor, prov och sin behandling. Vilken fantastisk unge vi har!

I början av hösten körde jag även igång årets andra löpargrupp. Den lilla grupp jag hade i våras hade blivit dubbelt så stor och nu kompletterade jag även med en timme Utestyrka efter löpningen för de som ville. Löpargruppen blev riktigt bra och deltagarna utvecklades väldigt mycket. Någon slog personbästa på lopp och flera uppnådde de mål de satt upp. För mig personligen var löpargruppen en riktig höjdare. Jag fick på riktigt förmedla min erfarenhet och kunskap om löpning på ett helt annat sätt än tidigare vilket var väldigt inspirerande. Att deltagarnas resultat blev så bra var såklart alldeles extra roligt!! 



I samband med löpgruppens avslut i mitten av hösten, drabbades jag av den värsta ryggvärk i mannaminne. Till slut tog väl all press och all oro ut sin rätt kan jag tro!? Hösten fortsatte därför med regelbundna naprapatbesök och rehabträning. Löpning har på ett bra tag nu inte varit att tänka på :(

Höstlovet kom och därmed vår resa till London.  En resa i Harry Potters fotspår kan man säga. Våra Harry Potter galna ungar hade satt samman programmet och det blev både besök på inspelningsstudion och på flera platser runt om i London som är med, eller omnämns i böckerna. Resan blev väldigt lyckad, tack och lov, och både vi och tjejerna är jättenöjda!




Hemma från London fortsätter skadeproblemen, nu kan jag även lägga till en plantar facsiit i höger fot. Så rehabträning för fot, tejpning och mera vila läggs till på göra-listan. Tack för det! 

Och så är vi framme vid idag, dagen efter luciadagen. En dag när det har hänt extra spännande, roliga saker! Saker som gör att det nya året kan börja riktigt bra, om allt går i lås. Jag lovar återkomma så snart allt är klart! Och om det mot förmodan skulle gå åt skogen, har det i allafall varit en rolig sak såhär långt. Nu är ni nyfikna va, he he!

Jag lämnar 2017, ett av de svåraste åren på många sätt, med en känsla av att det kommer att bli bra. Vissa saker kommer ta längre tid och vissa saker kommer gå fortare. 2018 är ett nytt år. På något sätt kommer allt bli bra, det känns så!!




lördag 9 december 2017

Det här var ju jätteroligt!!

Det här var det lustigaste, galnaste och mest komiska jag har läst på länge. En av de stora hälsomagasinen ger oss lagom till jul sina bästa tips på hur man får in träningen i julstöket. Hjääälp, säger jag bara!

Nog för att man ska ta tillfällena till vardagsmotion när de kommer, typ ta trappan istället för hissen, cykla eller gå istället för bilen osv. Men här har begreppet tagits till helt oanade höjder. Eller vad sägs om att göra en burpee samtidigt som man plockar upp en strumpa från golvet, squats när man torkar dörrposten, torka golvet med en trasa under varje fot och hand så det blir en climber, eller skotta snö med samma teknik som en kettlebell swing. Eller kanske allra helst, sätta sig golvet framför tvättmaskinen och göra en situp samtidigt som man kastar in ett smutsigt plagg i taget i maskinen. 

Jag kan ju riktigt se familjens reaktion när jag går fram som en furie med dammsugaren i en rodd, eller när jag knäskurar golvet i en katt och ko rörelse. OMG, säger jag bara. De skulle titta på mig med förfärad blick och undra om jag blivit helt från vettet. Man bör nog vara ensam hemma i så fall. Med neddragna persienner. Annars finns nog viss risk att man får fira jul alldeles själv, inlåst i ett ensamt rum, i en låst korridor, på ett sjukhus med nån sällsynt specialinriktning.

Den sortens julefrid vill man ju inte ha. Hellre då att fira jul ihop med dammråttorna, de bor ju faktiskt också här. Eller hemska tanke, hoppa över ett träningspass, och städa på normalt sätt. Antagligen går det fortare också så man faktiskt hinner både städa och träna. 

Oavsett hur jag nu gör med städningen, så var detta riktigt underhållande läsning. Och så kan jag ju inte låta bli att tänka på om det verkligen är nån som tycker det här är en bra idé, och verkligen gör det. På riktigt? 
Om inte så får man hålla tillgodo med ett gott skratt, för det får man verkligen. Inte så lite värt, bara det.  Och det var säkert själva skrattet, som var poängen! 

God Jul önskar jag alla. Och glöm nu inte att städa ordentligt, ha ha!




tisdag 28 november 2017

Det här trodde jag inte var möjligt...

Aldrig hade jag trott för ett halvår sedan att jag vid 22.30 på kvällen skulle stå och koka mina mellanmålsägg till dagen efter. Inte för tidens skull, utan för att jag tycker det är riktigt äckligt med kokta ägg. Jag äter allt och tycker det mesta är gott, men ägg, nej där går gränsen. Det går inte.

Men ägg är väldigt nyttigt. Och väldigt praktiskt att ha med. Portionsförpackat, behöver inte ligga i kylen, kan ätas i bilen och håller länge. Eftersom jag ofta är på språng mellan olika jobb och olika ställen tyckte jag att ägg borde vara ett väldigt bra mellis. Om det inte var så attans otäckt bara. 

Och där nånstans, mellan för och emot, bestämde jag mig för att det måste gå att lära sig äta. Kanske till och med gilla, även om det verkar högst osannolikt. 
I början var jag tvungen att gömma äggelendet under en stor hög räkor och majonnäs. Men om det ska behövas, så funkar det inte. Tanken var ju att jag skulle kunna äta dem snabbt och enkelt. Och räkor och majonnäs är ingen bra kombo i bilen. Inte alls bra faktiskt! 

Det blev alltså att ta det "the hard way" och bara äta dem. Rakt av. Utan kamouflering. Utan trams. Bara käka dem helt enkelt! 

Nu har jag hållit på med min äggtillvänjning i ca ett halvår. Ett par ägg i veckan äter jag numera. Det är fortfarande inte gott, det kanske aldrig blir en favorit, men det går!! Jag kämpar på. Nu har det nästan blivit en grej, äggen ska inte vinna över mig. Jag bestämmer väl själv?! 

Sen kan man ju kanske tycka att jag är lite skruvad som gör detta. Varför inte bara acceptera, och äta nåt jag gillar istället?! Ja, och där är jag väl tillbaka i praktiskt och nyttigt igen. Och att det måste gå. Och det gör det ju. Det är hanterbart, men inte speciellt njutbart. Det trodde jag väl aldrig skulle vara möjligt att komma såhär långt. Jag är nästan lite stolt över mig själv.

Jag ger det ytterligare ett halvår. Är det fortfarande inte godare då så struntar jag nog i det. Då har jag i alla fall gett det en ärlig chans!




onsdag 22 november 2017

Öva, öva, öva....

Jag inser ju att för att bli en bra massör måste jag öva. Öva lite till. Och öva ännu mer. Men det är lite svårt att få till. Inte så att det saknas objekt att öva på, det finns tvärt om en hel massa som erbjudit sig. Man jag har inte riktigt fått till att bestämma nåt med nån, det dagliga har helt enkelt fått ta för mycket plats. Men idag iallafall, tryckte jag ner en familjemedlem i taget på massagebänken och tvingade dem att ta det lugnt och varva ner. Ska bara, ska bara, sen kommer jag.... Och sen när de väl ligger där vill de aldrig att jag ska sluta.

Och inte jag heller, det är riktigt roligt. Och intressant. Hur olika, olika personer upplever massagen. Och hur olika de känns under händerna. Unga dottern som håller på och skratta ihjäl sig bara hon tänker på det, hon blir kittlig av bara tanken. Och den äldre som tycker det är för mycket jobb att klä av sig och helst skulle vilja bli masserad med kläderna på. Och mannen, som alltid har så mycket viktigt att göra... Vilken familj va?!? När jag bara står där med olja och varma handdukar och bara vill göra det skönt för dem. De förstår nog inte sitt eget bästa misstänker jag.

Så, om det finns några hugande aspiranter utanför detta hus är ni välkomna att höra av er. Jag har inget myspysigt rum med fluff, dämpad belysning eller välmatchade handdukar. Men jag har en massagebänk i ett rum fullt med legogubbar och div bra-att-ha-saker. Det ni!
Så om ni håller tillgodo med legot och det andra, så lovar jag att ge er en så proffsig massage jag bara kan. Med reservation för att jag kommer att missa nåt grepp och ta ett annat två gånger. Eller att jag kommer glömma ett ben och och istället massera en arm. Men i stort sett kommer det att gå vägen. Och ni gör mig en stor tjänst. 

Så, vem anmäler sig först?!



måndag 13 november 2017

Så himla ont....

Jag hann inte mer än posta förra inlägget där jag våghalsigt nog skrev nåt om att ryggen kändes bra igen. Redan samma kväll kände jag en välbekant obehagskänsla i ryggslutet och dagen efter var det inte bara en känsla. Då var det helt klart att ryggen börjat bråka igen. Fan också. Nytt samtal till Naprapat-Fredrik och ny tid i morgon.
Frågan är bara varför detta händer? Vad är det som är fel? Vad kan jag göra för att det INTE ska komma tillbaka igen? 

Fast kanske är det inte så konstigt!? Med den konstanta pressen vi lever under, med ett monster som inte ger upp, kanske spänningen till slut tar fysiska uttryck? 

Oavsett vad så har jag ont. Och jag är ledsen!




onsdag 8 november 2017

November, so far....London, Massageutbildning, inget ont i ryggen....

Vilken rivstart på månaden! Jag har redan hunnit med fyra viktiga saker:

1. Blivit av med ryggvärken. Detta hamnar på klart första plats, för med den värken funkade ingenting, så det är liksom en förutsättning för allt annat. Jag kan inte nog lovorda min bästa Naprapat-Fredrik för ett fantastiskt jobb. OBS att jag inte får betalt, eller på annat sätt är mutad/hotad att skriva detta. Det är bara från hjärtat, rakt av! 

2. Varit på höstlovsresa i London. En resa med klart Harry Potter tema, kan man säga. Barnen har länge önskat att få se inspelningsstudion och även en rad andra platser som på olika sätt varit med, eller gett inspiration till olika delar av böckerna. Vi tog oss alltså runt i London utifrån ett Harry Potter perspektiv och besökte bl.a. Kings Cross station (med perrong 9 och 3/4), Leadenhall Market (Diagongränden och Den läckande Kitteln) och Milleniumbron (som Dödsätarna förstör i sjätte filmen). Samt en hel del annat, utan anknytning till trolldom.



.
Det som var annorlunda med denna resa gentemot typ alla andra resor vi gjort de senaste säkert 10 åren var att löparskorna fick stanna hemma. För första gången på evigheters evigheter sprang jag inte en meter under semestern! Jag älskar annars att ge mig ut tidigt och ta ett par km på egen hand och kolla mig omkring lite innan frukost. Det är en bra start på dagen och det är spännande på nåt vis att få upptäcka saker springandes. Men min rygg kändes så ömtålig så jag helt enkelt inte vågade. Hade inte velat att den pajade ihop just där och då. Eller egentligen inte nån gång faktiskt!





3. Signat upp två nya PT kunder. Så kul och spännande att få ta del av nya människor, med sina behov och målsättningar, och få bli en del av deras vardag ett tag framåt. 

4. Haft andra tillfället på Massageterapeut utbildningen. Lika bra som förra gången och som vanligt efter en helg på Axelsons är jag både totalt slut, och full av energi. Allt på samma gång i en salig röra!

.
Även en femte grej skulle lätt ha platsat på listan, om den hade ägt rum, vill säga. På fredag är jag och mannen nämligen medbjudna till Stadshuset där en av mina bästa vänner ska promoveras (bli doktor, helt enkelt). Jag är så glad att vi får vara med och dela hennes ögonblick och jag är så stolt över henne! Och så är det ju så spännande att få klä på sig fina kläder och få komma till Stadshuset vid ett såhär fint tillfälle. Innan dess ska jag lägga upp hennes klänning så att hon blir riktigt fin. Fast allt detta har alltså inte hänt än, det är därför jag inte skriver om det. 

Dessvärre har även monstret vaknat till liv och gjort sig påminnt. Men just nu orkar jag inte tänka på något j***a monster utan tänker på alla bra saker som händer. Faktiskt tur att det är så många sådana!