Lite tisdagslyx - Långpass!!

Eftersom jag har förmånen att vara ledig någon vecka nu innan jag börjar på nya jobbet har jag en del tid att göra egna saker på. Idag var min egna sak att springa långpass när jag lämnat barnen i skolan.

Efter lämning åkte jag därför ner till Rudan som är ett helt underbart friluftsområde ca en mil härifrån. Där finns ett trailspår på ca 16-17 km som jag tänkte springa. Jag springer där ganska sällan egentligen, men idag var jag lite sugen på att åka just dit. Vädret var dessutom bästa tänkbara, sol, blå himmel och 5 grader varmt. Som en vårdag, fast i november. Helt perfekt för ett riktigt njut-lyx-långpass!

Jag tassade iväg lite sakta och lugnt och hittade ganska snart ett behagligt tempo. Jag var inte ute efter att springa fort utan ville bara springa på känsla så fick tiden bli som den blir. Sjön låg helt stilla, inte en krusning, och i skuggan låg ännu lite av nattens frost. I sänkorna dröjde sig dimman kvar medan solen långsamt värmde upp och gav luften ett sådär nästan magiskt sken. Svårt att beskriva med ord och svårt att fånga på bild.

Det här spåret är ett riktigt favoritspår. Första kilometrarna går längs de "vanliga" motionsspåren, på vanligt motionsspårsunderlag. Inte jättekul, men perfekt som uppvärmning. Därefter viker man av från tillrättalagda vägar och rätt in i skogen. Längs småstigar, över rötter, mellan stenar, över ängar och nu på hösten genom leran. Riktigt teknisk löpning periodvis och dessutom tämligen kuperat. Ni som känner mina löparpreferenser vet att det är den här löpningen jag gillar allra bäst, den som jag bara älskar. 

Jag gillar det växlande underlaget, den varierade naturen och att uppleva hur otroligt olika det är beroende på årstid och väder. Att springa i bebyggelsen, på asfalterade vägar, blir på något sätt likadant hela tiden. Det spelar inte så stor roll om det är sommar eller vinter, det är nästan lika. Men i skogen är det inte lika. Den senaste tiden har bjudit på en del regn och idag var det därför ganska blött. När jag sprang här sist var det vinter och kallt och ca 20 cm nysnö. Ganska olika upplevelse av samma sak!

 

Men idag var det alltså blött. Att försöka ta sig igenom torrskodd var bara att glömma. Första vattenpölen försöker man springa bredvid, kanske den andra också, därefter är det bara att inse att det är lika bra att springa på. Kommer bli lerig upp till midjan iallafall, hur jag än gör. Och lerig blev jag, men vad gör det? Kläder går att tvätta och skorna torkar med tidningspapper i!

 

Efter lite drygt två timmar var jag framme vid bilen och kände mig lycklig ända in i själen. Vilken ynnest att kunna springa så här, att känna att kroppen kan och vill och orkar. Och att man på något sätt känner sig mycket piggare efter än innan.
Trots, eller tack vare, 17 km över stock och sten!